Att prata konsthistoria alla dagar

Det är inte svårt för mig att prata om konsthisorierelaterade saker hela dagarna. Det som är svårt är att inte ta för givet att det du vet automatiskt trillar in i skallen på de elever du träffar dagligen, -bara för att man är i samma rum… Nu överdriver jag lite, men det är ju så lätt att bara harva på.

Viktigast är den planering du gör för ditt arbetsområde. Att alltid tänka på att ha med något lite.

I veckans treors fall blev det riktigt enkelt och bra. Vi pratade färglära, grundfärger, hur man gjorde förr och hur smart det är med färgkartor och färgcirklar! Jag fick utrymme att prata mycket och stunden var avslappnad.

Sedan började de blanda och måla och jag fick höra många kloka barns resonemang om vilken färg som blandades hur, om det var en varm eller kall färg, när det blev för mycket vatten eller för lite vatten osv.

Idag fick också fyrorna en liten introduktion av konsthistorie-tidslinjen. De kan redan rätt så mycket måste jag säga! Nu gäller det bara att fästa kunskaperna vid rätt epok.

Allt gott!

Annonser
Publicerat i Okategoriserade

Våren kommer med energi.

Jag arbetar just nu med ganska bra energi. Jag har en närvaro och ett fokus, tar tag i saker som behöver tas tag i o.s.v. I den sal jag arbetar finns det en del att göra. Många Bild-pedagoger har passerat och följt sin stil, sin väg för att nå eleverna på det sätt de tänkte var bäst. Vissa materiel har blivit gamla och de måste bort, för jag tror inte ens att allt som finns här är godkänt för bruk bland barn längre… Vad sägs om 3D-färg? (Tjock och bensinluktande), gammal vax till batikarbeten (som luktar bränt när man skrapar lite lätt på det…). Gammal frigolit ligger på en hylla, undrar när den kan komma till nytta?? Och så dessa gamla linoleumskivor som torkat ur. Varför köpa något för dyra pengar och sedan snåla???

Sakta men säkert rensar jag och kollegan ut. Och dagarna rullar på. Som det känns just nu är bildsalen en bra samlingsplats för skolans elever. De verkar nöjda och intresserade.

Jag gillar allra mest när min bildsal är öppen. När eleverna kommer in på håltimmar o.s.v. och frågar om de får sitta i salen och jobba, samt när de bara kommer in för att sitta och prata en liten stund. Då uppkommer de där stunderna av samvaro som vi alla behöver på vår arbetsplats. I skolans värld, när allt fokus är på prestation, är det sällan elev-lärare hittar de stunderna. Så alla sådana stunder värderar jag väldigt högt.

Det var alltid lättare förr att skriva om min arbetstid och mina pedagogiska tankar på ett sådär svulstigt och fint sätt. Om jag då var som en gasell som for fram över tangenterna, så är jag idag en elefant som letar efter nästan alla ord. Innan behövde jag de fina orden mer för att känna mig duktig också, inte lika mycket idag. Det är skönare att bara vara en praktiskt handlande människa och det blir man kanske mer och mer av åren i yrket? Tryggare. Jag tänker också på alla den hjälp man får från sina kollegor, hur de bara hjälper en fram till lösningar för alla de elever som vi ansvarar för. Tillsammans är man stark! Så är det!

Den där energin jag pratar om, den som kommer på våren… den önskar jag vore alla förunnad. Jag hoppas att min håller lääänge i alla fall.  Nu har jag en uppgift om propaganda att förbereda. Sedan kommer mina åttors inlämningar av Foto-konceptuell konst inrullande. Det finns liksom att göra 😀

Allt Gott!

Publicerat i Okategoriserade

Serie-hälsning!

Jag tycker att vi har en härlig stämning här. Alla jobbar med sitt och verkar ha koll på vad som behövs göras för att komma framåt i sitt arbete. Det där lugnet och tilltron till den egna förmågan är som balsam för själen. Och när man vet att detta är en bra uppgift för bedömning, en som ger många tydliga svar på hur en elevs förmåga utvecklas, ja då är man bara glad.

Just detta inlägget är en liten hälsning till någon speciell ute i världen. Här ser du vad vi jobbar med och hur långt vi hunnit! Jag ser fram emot att se hur din serie blir!

Publicerat i Okategoriserade

Lera!

Åttorna jobbar just nu med Kimmy Cantrell-inspirerade kubistiska lerarbeten. De sliter med kavlar och spruckna bitar. Och utvecklas i takt med att en mask-figur får sin form framför deras ögon. Jag har en känsla av att detta arbetet kommer att få några att våga släppa loss lite mer i skapandeprocessen. Det är ju det jag är allra mest intresserad av att åstadkomma.

Kimmy Cantrell har en fin video på sin hemsida där han beskriver lite av den vånda han själv hade innan han hittade rätt i konstvärlden. Han berättar att han helt plötsligt bara gick igång på att forma leran och bygga lager på lager som delar i en slags kubistiska masker. Hur han visste att det han gjorde i det läget var det unika han väntat på.

Ibland får jag en glimt av små under i bildsalen också. Inte för att eleverna blir stora konstnärer bara för det, men jag vet att de kommer lite närmare sig själva i den stunden och det är så härligt att få vara med om.

Jag kommer att be eleverna utvärdera sina arbeten och hur processen var. Vi kommer att jämföra Picasso med Kimmy Cantrell och vi kommer att sätta upp dessa skönheter på bästa plats när de är klara!

Publicerat i Okategoriserade

Att teckna en serie är uppdaterad.

Alltså, jag vet ju inte om någon följer mig eller kollar efter lektioner här ibland. Jag tror och hoppas på det, för vissa av mina planeringar tycker jag är riktigt bra och några tänker jag är tillräckligt bra för att inspirera till egna, nya planeringar. Det är ju därför jag envisas med att skriva och fixa med denna blogg 🙂

I alla fall så uppdaterade jag min serieteckningspresentation idag. Jag ska köra den med mina femmor och kände att de är så framåt att de verkligen förtjänar en ordentlig och matig genomgång innan de börjar.

Här är den!

Som lite extra smör på moset har jag gjort en serietecknar-vägg i klassrummet, där jag har kopierat och förstorat diverse tips och exempel på olika små serier från tidningar. Vissa av dessa tips kommer jag också att kopiera upp så att de kan ha dem individuellt tillgängliga i sin arbetsprocess sedan.

Publicerat i Okategoriserade

Dagens bästa stund!

Det var ingen hejd på skaparlusten idag. Treorna kommer en gång i veckan och ”invaderar” bildsalen. -29 av dem, -på en gång.

Vi har alla varit med om det. Någon missar en detalj i planeringen och så går det inte att ändra något när man är beroende av väldigt många andra faktorer. Så blev det för årets treor. De har helklass bild med mig en pyttegång (80 min) i veckan.

Så onsdagslektionen med treorna är INTENSIV. Vi är två pedagoger i rummet och vi får slita för brödfödan 🙂 Men det är ändå en av veckans bästa stunder och absolut onsdagens bästa. För detta är elever med underbar fantasi och stor empati. De är vänner och noggranna, de lyssnar på oss vuxna och varandra och de håller ordning. Och det är fantastisk få människor unnat att få uppleva den känslan av en perfekt jättelektion med alldeles för många barn i rummet.

Vi jobbar med Matisse och målar med våra saxar. En utmärkt lektion, som de inleder med att göra vars en individuell bild och sedan jobbar de med kompisarna och skapar en lite större. Samtalen i rummet är musik för bildlärarens öron! -Så pass att jag kom på en ny form för undervisningen i åk7-9, som jag ska testa framöver på min kära mentorsklass (åk8) innan sommarlovet. Jag vill höra samma samtal från dem!

”Lyssna” (tänk med barnasinnet) på nedanstående bilder. ❤

Publicerat i Okategoriserade

Vinter-depp-reflektion

Det känns tungt ibland. Hur mycket goda idéer man än har som ligger färdiga att användas och som tål att upprepas, så känns det ändå tråkigt. Jag undrar ibland över hur jag lyckas inspirera eleverna när jag gör ett arbete med dem som jag gjort flera gånger förut med andra elever. Rutin…

Sedan sitter man där och tiden kniper. Utvecklingssamtalstider är sådana stunder. De infinner sig just nu. Och då är jag såå glad för att jag har den där rutinen… -Något att luta mig tillbaka på som fungerar och inspirerar mina elever.

Sedan kommer det till min fina Bildfabrik som jag borde ägna mer tid. Planerna för den har varit uppe i molnen och vänt, kan man säga. Jag är inte längre alls så klok som jag kände mig när jag gick på Konstfack och vidareutbildade mig. Kanske var det hybris, en åkomma som kommit och gått hos mig genom åren. Typiskt i stunder då jag har något inspirerande på gång (haha!)

Jag befinner mig i ett avspänt lugnt, men inte så häftigt sinnestillstånd, just nu. Det skulle sitta bra med lite inspiration som ger mig kraft att hitta på något snart. Jag följer mina bildlärar-kollegor ute i cyberspace så gott det går och söker sätt att använda den inspirationen i mitt klassrum. -Men mycket känns platt och utan djup. Vi har ju olika läroplaner, i den svenska finns stort fokus på analytisk förmåga, berättande förmåga och process. Det ser inte likadant ut i andra länder och uppgifterna som delas där kan jag därför känna är lite tunna.

Jag har ändå börjat gilla att jobba med större arbetsplaner. Det ska finnas konsthistoria, analys, tema, idébeskrivningar, processbearbetning, kunskapsmål, utvärderingar m.m. Och är man då lite vintertrött så blir det svårt att sätta igång och planera ett sådant arbete. Det blir liksom lite svårt att sätta igång. Det känns lite som när ett gammalt stort projekt jag jobbade med, fick pyspunka på grund av att ingen kunde komma överens om vad det var i det vi gjorde (utsatte eleverna för 🙂 -som var viktigt!

Jag VET såklart att det jag gör är VIKTIGT. Jag VET med säkerhet att barn mår bra av de praktisk-estetiska ämnena. Bara så ni vet också.

I utvecklingssamtalstider blir jag bara så plågsamt påmind om att vi måste så mycket och det passar inte riktigt min fria kreativa sida. Samtidigt frossar min organisatoriska sida, och så blir det konflikt. Jag tror att Bildfabriken reflekterar detta faktiskt. För om ni tittar närmre så har jag ännu inte lyckats presentera ett enda arbetsområde på samma sätt. Så är det. Men jag gillar det. Det enda som oroar mig lite är att budskapet från vår kära läroplan inte riktigt når fram i sin mest kristallklara form, så att eleverna blir förvirrade. Fast det kompenserar jag, tror jag, med att vara närvarande i stunden. De får ju också en egen utvecklingsmatris varje termin, där jag markerar hur man utvecklats vid varje arbetsområde, samt vad man har som närmsta utvecklingsmöjlighet.

Vi får se vart vintern leder mina tankar vidare, just nu är det mycket fokus på att vara tydlig och fokuserad på plats på jobbet. Det var nog därför jag valde att skriva av mig idag. Ett litet försök att strukturera känslorna/tankarna inför en ganska lång vårtermin.

I’ll be back ❤

Publicerat i Okategoriserade
bildforalla

En plattform för skapande

Jessica Jonsson

Välkommen till en sida om mig, min utbildning och allt jag lär mig under utbilningen. Hoppas att du finner nöje att titta in!

Anna Sjöqvist

En lärares lärande

agnieszkabild

bildlärarutbildning

Kreativa manér

Anne Ekblom

Ingrid Gunnars

Limited Edition

mistiva

bild, form, bildning

kursbloggencajo55

lärarlyftspresentation/bild