Skåneboken in progress!

Treorna jobbade med sina Skåneböcker idag. Inte alla, för jag har dem i halvklass en gång varannan vecka. Men det är svårt att låta bli att dela dessa fina bilder på deras arbeten.

Dagens tekniska lärdomar var lite hur man jobbar med schabloner och tryck, samt skugga. Hela idéen med Skåneboken är ju att de ska skapa kring sitt landskap med olika tekniker. Och det blev verkligen lyckat! Utan att djupdyka i krusiduller så kan man säga att det uppskattades att få till en Skånegrip genom att dutta. Det blev också väldigt lyckat att teckna kronhjortens konturer med hjälp av schablonen och sedan skugga den med inspiration av en svartvit bild. Många testade också stompfen!

 

Annonser
Publicerat i Okategoriserade

Mitt i termin

 

Nu hänger påskäggen på rad. Påsklovet är inpå oss och jag funderar som vanligt på att skriva omdömen… Det räknas antagligen som en arbetsskada att vilja sitta på sitt lov med sådant, men för mig har det alltid varit en överlevnadsinstinkts-grej. Vem hinner skriva omdömen under brinnande termin??? Då blir det ju bara ett hopplock-klipp och klistra som inte alls gagnar elevernas utveckling. Inte för att jag sitter och skriver helt individuellt till varje elev, men jag sammanfattar mina kråkfötter som jag fått ner under lektionerna och minns tillbaka på ett sätt som aldrig går på de små stunder till reflektion som erbjuds under vardagarna. 

Så jag skriver väl lite omdömen. Och det finns saker att reflektera kring. Nu när vi gjort fler grejer på bilden och hunnit lära känna varandra mer, så har jag fått tillbaka en gammal känsla av tillförsikt igen. Känslan av att ha elever som gillar bild, börjar förstå sina egna styrkor och svagheter, samt utvecklingsmöjligheter, är fantastisk. Variation i undervisningen och en tydlig närvaro i klassrummet tror jag är en bra kombination om man vill uppnå detta. Individuella uppgifter som har tekniskt innehåll passar några, andra behöver jobba med fantasi och fritt skapande för att de annars låser sig i tron att de inte kan någonting. Många måste få ”kladda” ibland, annars dööör de av uttråkning, men akta! Det finns de som döööör taktil-döden om du tvingar dem att ”kladda” också.

Sedan gillar jag grupparbeten enligt genomtänkta kaos-teorin. Lite se vad som händer och agera därefter. Men först sätter du ihop grupper, -jag brukar tänka att eleverna ska passa ihop, så att de trivs, men också att de ska ha olika kreativa stilar, så att de kompletterar varandra, lär av varandra.  Det senaste jag gjort är med mina sjuor och det var så härligt när kaoset startade 🙂 Jag fick fara som en skottspoling och fixa, trixa, släcka bränder, bygga relationer, bygga OM relationer, lyfta tankar om arbetsmoral, diktatur och demokrati, och sist men inte minst komma in i en värld av tankar och idéer om livet. Jag fick höra fragment av samtal om livet som hör ungdomen till och ibland fick jag vara med i de samtalen. Spännande!


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och så måste jag erkänna att jag är helt ställd över mina elever i fyran. De är så kreativa! Just nu gör de James Rizzi-hus och de är ALLA engagerade. Jag har fått kommentarer om att detta är det roligaste det fått göra och det känns så himla kul att höra! Uppgiften är ifrån min favorit-bildlärarbloggare från Australien http://thehelpfulartteacher.blogspot.com/ Hennes idéer är det ingen stopp på  och hennes filosofi att lyfta fram bildämnet och öppna upp för att dela sin kreativitet och sina tankar med andra är precis i linje med hur jag tänker och vill ha det. Ibland funderar jag på att skriva mina tankar på engelska, för jag skulle vilja komma henne och hennes följare närmre, men jag nöjer mig med att kommunicera med henne på Facebook. Hon vill gärna se hur Bjärehovskolans James Rizzi-hus blir, så de kommer jag att lägga ut i galleriet när de är klara! Mitt upplägg för denna uppgift finns HÄR.

Att ta idéer från andra inspirationskällor har varit väldigt viktigt för mig de sista åren. Min personliga utveckling som lärare är ju också viktig. Men jag har mött många lärare som inte vill dela med sig av sina arbeten och jag tror jag förstår varför. Tänk att lägga en hel livsgärning på att lära barn saker, -låt det sjunka in. Lärare är proffs. Lärare samlar material, arbetar fram metoder för bästa möjliga kunskapsintag, är närvarande i stunden då eleverna lär, utvärderar, gör om tills det passar alla o.s.v. Det är det vi valt yrket för att få göra. Betalningen för detta minutiösa forskande hos varje lärare är sådär. Även tiden tas ifrån oss. Då blir det vi framarbetat en slags kompensation för den dåliga respekt vårt yrke drabbats av. Och det vill man inte gärna släppa taget om för det är vår hårdvaluta, vårt svett och våra tårar. Alltså respekterar jag den inställningen. Jag tycker det är synd att det blivit såhär bara, för jag tror på kraften i att synas 🙂 Har alltid varit en liten uppmärksamhets-sökare själv!

En sista sak; Om ni är intresserade av musik och att arbeta ämnesöverskridande och meningsfullt med era kollegor, så kommer här en liten inspiration från England. En fantastisk människa, med oerhört driv, Omar Shahryar, har slitit hårt för att förverkliga en idé om att man kan överbrygga hat och misstro efter svåra upplevelser. Detta genom att mötas och skapa tillsammans. Ungdomarna påminner mig om vikten att ta barn på allvar och att vi behöver ta de svåra samtalen och diskussionerna oftare.

Publicerat i Okategoriserade

Kreativ reflektion

Ända sedan jullovet har mina elever arbetat med samma arbetsområde inom sin årskurs. Treorna, som jag bara ser varannan vecka i halvklass är undantaget. De har gjort färdigt finfina färgcirklar och jag har hunnit sätta upp dem. De har också börjat på en bilderbok som de ska ha fram till sommaren som extrabok. I den har de skapat en figur med sitt tumavtryck som lever i en egenskapar fantasivärld. Samtalen kring dessa historier är väldigt mysiga, de håller mig på jorden. Inga krusiduller, bara ren och skär fantasi. Härligt!

Sjuorna jobbar med Mimetisk figuration

Fyrorna gör en sommar-inspirerad bild av sig själva med en reflektion av en bild i sina solglasögon. Det är självporträtt med viss konstnärlig frihet för kreativitetens skull. Alla har lärt sig hur man tecknar ett ansiktes proportioner och vi har även pratat bakgrund och förgrund. Det blir nog så att jag både sätter upp dessa bilder i korridoren, samt gör ett inlägg med allas bilder i galleriet.

Det tar lite tid, men jag har en plan med mitt galleri såklart. Tänk att kunna visa elevarbeten så lätt när man gör denna uppgiften nästa gång. Och alla elever frågar då och då om att få sina arbeten uppvisade hemma. På detta viset behåller vi originalet hos mig men eleverna kan visa vad de gör hemma med hjälp av denna sidan.

Femmorna jobbar på med sina serier. Bredden på resultaten är slående. Alla får samma genomgång, har tillgång till samma material, kan se på och inspireras av varandra. Ändå blir resultaten så olika.

Självklart har vi olika baskunskaper, intresse och därigenom förutsättningar, men det är ändå slående. Det är dock inte så att jag i detta läge blir missmodig och undrar vad som är ”fel”. Det är i min mening inte fel att vara försiktigare, slarvigare, mer ointresserad, räddare för att göra fel. Så är vi alla i olika sammanhang. Och det är inte så att jag inte fortfarande har världens chans att bidra med självförtroende och såklart baskunskaper som gör det lättare att skapa och vara kreativ på sitt alldeles egna vis. Jag fick upp ögonen för detta lite idag och började tänka efter lite kring vad som fungerar i ett bildklassrum och vad som inte funkar. En tanke kommer nedan:

Betygsprat i den skapande stunden är ett stort ”faux pas” enligt mig. Visst. Gå igenom betygskriterier, visa exempel på olika bedömningar, förklara detta samtidigt som du introducerar arbetsuppgiften. Sedan måste du backa och ge kraft  och fart åt skapandet i rummet.

-Alla klasser har olika dynamik som påverkar, -jobba med det.

-Alla elever har olika sätt att starta upp, -jobba med det.

-Många elever saknar tilltro till sin förmåga, -jobba med det.

-Några elever trycker gärna ner andra för att själva må bättre, -jobba med det.

-Alla elever vill ses och bekräftas, -jobba med det.

När arbetet är klart. Bedöm och ge alltid förslag på nya vägar som eleven kan ta för att utvecklas.

Lyfta Uppmuntra Kritisera Problemlösa Fixa Vägled

Som bildlärare träffar du eleverna en gång i veckan, då måste du finnas där, annars tappar du de som gömmer sig för att de inte alls tror på sin förmåga att klara ämnet. Du tappar också de som har härliga idéer, men som väntar för länge på att du ska gå förbi och uppmärksamma dem. Jag tror ni förstår vad jag vill ha sagt 🙂 Och om ni undrar hur jag tänker om betygssättning i ett kateder-bild-klassrum…. Don’t get me started.

Sexorna jobbar med sina gipshänder. Detta arbete är ALLTID så ROLIGT! Jag kommer att fota det de gjort, helt galna och väldigt kreativa figurer blir det. Känns lite sorgligt att behöva lämna över dessa goa elever till högstadiet nästa år…

Nåja, allt är på topp och jag upplever det som att mina elever gillar att vara närvarande på bilden med mig.

Publicerat i Okategoriserade

Tutti Frutti-tankar

Ja, nu kom jag igång igen. Det har varit en lång vinter, med mycket nya tankar och grubbel gällande valet att börja undervisa åk3 och uppåt, istället för enbart åk7-9. Jag har tvivlat på min förmåga, tänkt att min kreativa sida slukats i ett svart hål bland annat. Det är lite så det blir när man börjar på något nytt känns det som. För att komma över den värsta ångesten har jag fått leta lite ny inspiration på arbeten som passar de mindre eleverna. Tack och lov för goa kollegor och glada, vänliga elever som ger mig energi.

4:orna har fått en uppgift som är ganska allsidig. ”Vad syns i solbriljans glas?” , som jag hittat via en australiensisk bildlärares sida. Dels ska de teckna och måla sina ansikten (nåja så likt det går) och inför det har vi gått igenom ansiktets former och positionering av öga, näsa, mun och öron. Inte en alltför lätt uppgift må tyckas, men barn lär sig fort! Personen på bilden ska stå någonstans i Bjärred på sommaren och det ska helst synas var de är i bakgrunden på bilden. Eftersom bilden ska målas med vattenfärg så har vi också tränat på hur man blandar ansiktsfärg. Att blanda är dessa elever duktiga på, för i trean har de gjort en helt underbar färgcirkel med min kollega. Den vill jag gärna utvärdera senare, eftersom jag nu också gör den med årets treor. Det är verkligen roligt att se hur mycket så små elever faktiskt kan lära sig tidigt. En tankeställare eftersom jag själv varit väldigt begränsad i mitt planerar-tänk förra terminen.

Bilderna jag visar är från en härlig lektion med fyror. I början var det några som inte ville göra ansikten så som jag sagt. Det är ibland svårt att frångå sitt sätt, som man alltid gjort något, som att rita ögonen i pannan o.s.v. Men när jag förklarade hur viktigt det är att i bilden ta till sig dessa ”regler/mallar/tips” som faktiskt är grundläggande för att man framöver ska kunna formge sina egna bilder på ett relativt självständigt vis, så drog det igång. Och det var riktigt många som lyckades mycket väl.

I skolan idag är det inte självklart att man har en utbildad Bildlärare i F-6. Ibland har man inte ens en bild-intresserad lärare som ska ha ansvar för bildundervisningen. Detta kan jämföras med att en icke matte-intresserad lärare undervisar i matte dessa skolår. Detta är horribelt och gör mig jätteledsen. Vad har elever som först i sjuan möter en bildundervisning med tydliga mål och medel att vänta? De har ju verkligen inte samma möjligheter att nå högre måluppfyllelse. Idén om likvärdig skola faller tungt där.

Jag är glad att jag valt denna inriktning som yrke. Det känns oerhört viktigt att varje dag ge eleverna lite utrymme att vara fantasifulla och skapande, samt att ge dem utrymme att experimentera, processa och leta lösningar på egen hand.

 

 

Publicerat i Okategoriserade

Spökfest!

Var bara tvungen att lägga upp denna lilla spontana spökfest. Det är så kul när eleverna fantiserar vidare med det lilla vi gör. Som idag när det blev spöktummar av gips. Plötsligt har någon byggt ett spökhus och så är festen igång!

 

Eleverna gipsade sina tummar och sedan målade vi dit ögon och satte i ett snöre. Enkelt och givande.

Publicerat i Okategoriserade

Vi jobbar på här.

Det är som en ny slags värld jag kommit in i. Det är mycket färg, form och livligt arbete med oerhörda fantasifulla elever. Idag var jag bara tvungen att ta en bild på några arbeten som liksom trillade upp på tavlan efterhand 😉

Alla barn är mer eller mindre glada över sitt skapande när de är små. Sedan händer det där som inte får hända. De börjar jämföra sina bilder med andras. -Urskillningslöst väljer och vrakar de bland allt som är ”finare” än det de gjort. Ingen skillnad görs mellan sådant som skapats av en erkänd konstnär eller en elev i en högre årskurs, -och deras eget skapande. Jag blir tokig! VAR kommer detta ifrån? Är det en mänsklig sak att jämföra sig, för att prestera mer, en sk. överlevnads-strategi? Är det socialt betingat?

Jag tror att det bemötande deras små och stora skapelser får, från det att de är små, gör stor skillnad. Och då är det väl socialt?

Jag tror också att allas våra ögon vant oss vid att bilder finns överallt, de är lätta att skapa (läs fotograferas, filmas) och då jämför vi oss ”in absurdum”.

Man får inte glömma att ögat och handen behöver vänja sig vid ett litet samarbete i det estetiska arbetet. För det krävs det träning. Man får inte heller glömma att det finns olika sätt att få fram sin bild-idé, så att den tas emot väl av andra (analysen/tolkningen). Och så måste alla barn ibland påminnas om hur världen egentligen skulle sett ut om inga bilder fanns (tomt!). Det är det vi jobbar med mest i bildämnet.

Men mest av allt är det jätteviktigt att bygga tillit till sig själv och en förståelse för hur ens eget bildspråk ser ut! Och detta jobbar jag HELST med i mitt bildämne. Då kanske jag är en social-metodisk pedagog? 😀

Filosofen inom mig har talat. Det var ett tag sedan jag arbetade med yngre barn och idag slog denna strängen an hos mig. Barn med skaparglädje och frihetskänsla är det bästa som finns!

Publicerat i Okategoriserade

Femmorna klara!

Nu är femmorna klara med sina spegeltryck. Jag tog mig lite tid att sätta upp dem och är riktigt nöjd. Så här mycket yta har jag inte haft innan. Jag har varit tvungen att hänga saker i taket ibland…


Eleverna verkar nöjda. De fick välja två av sina fyra bilder att ha med som utställningsexempel. Det räddar lite yta till andra bilder och så slipper några hänga upp sådant som de inte är helt nöjda med. 

När vi gjorde Kahoot om dessa fyra, mycket kända konstnärer, så kunde alla känna igen dem och deras motiv. Nu ska det bli roligt att se om de även framöver gör kopplingar till dessa fyras olika stilar 😍


Publicerat i Okategoriserade
bildforalla

En plattform för skapande

Jessica Jonsson

Välkommen till en sida om mig, min utbildning och allt jag lär mig under utbilningen. Hoppas att du finner nöje att titta in!

Anna Sjöqvist

En lärares lärande

agnieszkabild

bildlärarutbildning

Kreativa manér

Anne Ekblom

Ingrid Gunnars

Limited Edition

mistiva

bild, form, bildning

kursbloggencajo55

lärarlyftspresentation/bild